Bandet Mayfly stod på toppen av sin karriär. De var unga, de var stjärnor, de var odödliga.
15 år har gått och nu träffas de igen för att möta publiken. De ska göra revival i direktsändning inför två miljoner tittare.
Inför den talangsökande TV-publiken, ständigt på jakt efter nya idoler kommer frågorna och drömmarna tillbaka. När börjar man kompromissa med sig själv? Mer och mer går det upp för bandmedlemmarna att de andra inte har samma mål.
Vad händer när livet inte blir som man har tänkt sig?
Hur blir man odödlig?
Genom att ta livet av sig inför två miljoner TV-tittare?
Recensioner:
Det handlar om krossade drömmar, skör självkänsla och faran av att inte följa sin egen inre röst. Det blir en timmes intensivt relationsdrama, ackompanjerat av två låtar som spelas live på scenen – den ena är ärlig och äkta, den andra falsk. [...] Bra, effektiv och välspelad teater.
- Kajsa Öberg Lindsten - Alba
Det är en fascinerande blandning av då och nu, töntighet och allvar
,
sken och verklighet som präglar denna berättelse om ett popband
som slår igenom i mitten av 1990-talet och lika snabbt försvinner.
Det finns åtskilliga träffsäkra detaljer och ironiska skrattspeglar [...]
I stället för
att psykologisera och komma med massa förklaringar,
dyker självmordstemat upp
som ett bråddjup, ett plötsligt allvar,
och sedan får publiken tänka själv.
- Magnus Haglund - GT/Expressen
Vi var stjärnor
Vi var odödliga
Men vad gör man sen?
När man har levt sin dröm
En pjäs om att vara rädd för livet!
Vi stod på toppen
Vi var unga
Medverkande: Emil Klingvall, Torben Sigelius Kulin, Brita Lindgren m.fl
Regi: Åsa Gustafsson
Manus: Brita Lindgren, Emil Klingvall, Torben Sigelius Kulin
Storyline:Peter Zell
Musik: Simon Ljungman "Love baby love" komposition och soundtrack.
Simon Ljungman och Brita Lindgren " Stick it to the man"
Filminslag: Fredrik Egerstrand
FIlmassistent: Malin Johansson
Kostym: Nonno Nordqvist
Scenografi och ljus: Torben Sigelius Kulin
Foto och bildlayout: Lotta Lindgren
Datagrafik: Emil Lindgren
